Grundläggande karakteristik

De stora grässtäppernas invånare utvecklade det beridna bågskyttet för jakt och för krig. Det vi främst kommer att tänka på är de nordamerikanska indianernas jakt med pil och båge från hästryggen. För bågskyttet behövs båda händerna och då krävs det utomordentliga ridkunskaper för att kunna skjuta under galopp. Man tror att de gamla grekerna skapade myten om kentauren som den perfekta föreningen av bågskytt och snabbspringande häst.

Beridet bågskytte kunde antingen vara lätt eller tungt kavalleri. Det lätta användes oftast vid mindre skärmytslingar, där de kunde attackera fiendens flanker eller bakifrån och snabbt retirera. Typiskt lätt kavalleri var hunnerna och de nordamerikanska indianerna. Tungt kavalleri utgjordes av större grupperingar, där de sköt skurar av pilar innan de anföll. Ryttarna hade också närstridsvapen, såsom lansar, spjut och huggsablar.

Under det Sasanidska Persiska Imperiets storhetstid använde man sig av mycket tungt kavalleri, s.k. kataprakter. Ordet kommer från grekiskans Kathapraktos, som betyder bepansrad. Både häst och ryttare var tungt bepansrade med fjälliknande metallskivor. Dessa ryttare bar främst lansar och spjut, men hade också båge och pilar. Kataprakterna hade ingen kulturell anknytning som det typiska tunga kavalleriet som förekom hos de japanska samurajerna.

Historik

Beridet bågskytte utvecklas först under järnåldern (500-300 f Kr.)och ersätter undan för undan bronsålderns stridsvagnar. De tidigaste avbildningar på beridna bågskyttar som man hittat är från det nyassyriska imperiet cirka 900 f Kr. Tyska och skandinaviska medeltida arméer gjorde omfattande bruk av beridna bågskyttar. Dels för att skydda infanteriets flanker, men också för att på nära håll avfyra en skur av pilar för att därefter attackera med svärd. Beridet bågskytte förblev ett taktiskt system i öppen terräng tills introduktionen av handeldvapen.

Beridet bågskytte och därmed förbundna färdigheter återupplivades i Mongoliet efter självständigheten 1921 med uppvisningar vid olika evenemang. Särskilt det årligen återkommande evenemanget Naadam, som är av stor betydelse för deras kultur.

Discipliner

Det beridna bågskyttet består i huvudsak av disciplinerna. Ungersk, koreansk och Polsk jaktbana. men också av Mogu, Oriental (Kabak), Massashea

Lajos Kassai, född 1960 i Ungern, lade i slutet 1980-talet grunden för det europeiska beridna bågskyttet. I början av 1990-talet började han sprida sina idéer i Europa och västvärlden. Kassai har idag skolor i bl a Ungern, Tyskland, England och USA, där man efter speciella intagningsprövningar får lära sig hantera häst, båge, kondition och mentalitet. Lajos Kassai har grundat den ungerska disciplinen.

Ungersk disciplin

Den ungerska tävlingsbanan är 60/90/110 meter lång och vid banans halva längd står ett torn med  talvor 9 meter utanför banan. På tornet på en höjd av ca 2 meter sitter 3 stycken 5 tavlor som är 90 cm i diameter. Den första vinklad mot anridningen, skjutning framåt, den andra parallellt med banan, skjutning åt sidan och den tredje vinklad mot frånridningen, skjutning bakåt. Poängräkning inifrån och ut enligt bilden är: 5,4, 3, 2,1 oavsett vilken talva man skjuter på.Tiden för löpet är 12/14/22 sekunder. Vid snabbare tid läggs mellanskillnaden, med en decimal ihop med tavelträffarna. Överskrids tiden så underkänns löpet. Första pilen får innan start vara nockad och förvaringen av pilarna är valfri (koger eller båghanden). Varje tävlande rider 6/8 löp.

Koreanska disciplinen

Den koreanska disciplinen består av tre grenar. Dubbel, trippel- och multipelskott. Varje tävlande rider sex löp, två i varje gren. Poängräkning utifrån till centrum är 1-5, där centrum består av ett tigerhuvud. Till skillnad från den ungerska disciplinen, så måste pil dras från koger eller bälte och får inte vidröras förrän banans startmarkering passerats. Skulle så ske nollas man i det löpet.  Snabbare tid ger extrapoäng per sekund och långsammare tid ger minuspoäng. Skulle den långsammare tiden överskrida tavelpoängen, så sätts 0 poäng. Om ingen träffpoäng erhålls, så ges heller ingen tidspoäng och 0 poäng sätts.

Vid  dubbel  är två tavlor placerade på 40 respektive 50 meters avstånd från banans början. Den första tavlan är riktad mot banans början (skjutning framåt) och den andra riktad mot banans slut (skjutning bakåt). Här är tid för löpet 14 sekunder.

 Vid trippel är tavlorna placerade på 40, 60 och 80meters avstånd från banans start. Den första tavlan är riktad mot banans början den andra är paralell mot banan och den tredje är riktad mot banans slut. Här är tid för löpet 18 sekunder.

Multipelgrenens bana är 150 meter lång och har fem tavlor parallellt placerade på 15, 45, 75, 105 och 135 meters avstånd från start. Här får dock den första pilen vara nockad innan start. Löptiden är 23 sekunder. Vid samtliga grenar skall pil som avlossas före startmarkering och efter målmarkering räknas bort och endast en pil per tavla får skjutas.

 Både den ungerska och koreanska grenen är här lite förenklad, för mer detaljerade regler gå in och läs under regler.

Mogu

Mogu kan kort beskrivas som skjutning mot rörligt mål. Tävlingen är egentligen en lagtävling (två ryttare), men kan också tävlas enskilt (en ryttare). Banan skall vara minst 140 x 20 meter och skjutsträckan minst 100 meter. En rottingboll eller liknande, 80 cm i diameter, täckt med kraftigt tyg, dras av en ryttare i ett minst fem meter långt rep. Pilarna skall vara trubbiga (s.k. bluntade) med en färgindränkt tuss på spetsen.

Draghästen startar tio meter framför den/de tävlande och loppet sker i full galopp. Pilarna hålls i båghanden då det blir svårt att dra färgindränkta pilar från koger eller stövlar. Under loppet får obehindrat antal pilar avlossas och poängberäkning sker för varje markerad träff på bollen.

Polsk Jaktbana

Kabak (qabaq)

Namnet kommer av att man sköt mot kalebasser eller liknande föremål. Dagens tävlingar sker mot en 50 cm tavla, som sitter högst upp på en 7 meter hög stolpe. Banans längd är 90 meter och stolpen placerad på halva längden.  Runt stolpen finns en ring på 8 meter i diameter. Ringen är indelad i två tvåmeterssektioner och träff från den yttre cirkeln ger 3 poäng och ifrån den inre 5 poäng. Extra poäng tilldelas om skytten hänger på sidan av hästen (traditionell qabaqstil), skjuter från fel sida (höger skytt från vänster sida och tvärtom) eller skjuter bakåt. Varje tävlande har 6 löp. Pilarna är liksom i Mogu trubbiga (bluntade).